Nyårsafton kl 17.00

Gott Nytt År på er allihop därhemma!!!

Måste börja med att tacka alla som varit inne och kommenterat på bloggen. TACK TACK TACK! Vi är så glada över att slippa kylan och snöeländet ni har där hemma!!!
I dag hade man lovat mulet och ev regn, men de enda moln vi sett är långt borta i horisonen. Strålande solsken och 25 grader varmt! Åkte upp till Whakapapa Ski Area och tog sittliften upp till ca 2000m höjd. Där vandrade vi uppåt en bit på Knoll Ridge, bland stupande raviner och lavablock. Man kan inte förstå att det går att göra pister pa vintern här i denna ogästvänliga terräng, men liftkillen sa att när det kommer 2-3 m snö över alltihop så då är det inga problem!  Följde små bäckar med smältvatten, hittade snöfält där vi kunde åka kana. Härligt att få lite snökänning såhär på nyårsafton.  Utsikten är vidunderlig, man ser ända bort till Mt.Taranaki (Mt. Egmont) som ligger ute vid kusten i sydväst. Vid lunchen på restaurangen hände DET - Marcus tappade sin första tand! Därmen vann han vadet - han och jag hade slagit vad om han skulle tappa den innan tolvslaget eller inte!
Nu har vi checkat in på campingen Whakapapa Holiday Camp vid foten av berget, här skall vi fira nyåret. Får se om det är någon som orkar vara vaken till tolvslaget efter dagens bravader.

Han med gluggen        Tjohooooo!!!!                Mt. Ngauruhoe

Harlig utsikt                  Forsta snon sedan Arlanda   Pa vag upp

Torsdag 30/12
Klockan ringer vid 5, en macka i näven och iväg till alven. Fåglarna väsnas i snår och träd, solen börjar sakta stiga i horisonten och jag är alldeles själv vid älven. Flödet är mindre idag, men vattnet är kallare och klarare (det kommer en del smältvatten uppifrån vulkanerna ned hit) så det går inte att stå utvadad så länge idag. Det blir bara en timme innan mina frusna fotter sager ifran och jag ger mig.

Jag fiskar vid oringcentrat                     Tongariro River i skymning

Efter frukost åker vi till National Trout Center en bit uppströms. Maria och barnen vandrar runt och får lära sig alltom öringuppfödning och hur de lever. Jag fiskar vidare uppströms centret några timmar. Allt är perfekt, vackrare ställe att fiska på finns nästan inte. Problemet är bara att fisken lyser med sin frånvaro. Men jag fick en härlig dag vid ett fantastiskt vatten.
På em. tar vi oss upp mot världsarvet Tongariro National Park och Mt.  Ruapehu – den senare snöklädd även nu på sommaren. Ruapehu är känd för att vara en aktiv vulkan, ett av NZ största skidområden samt att det stått modell, det var nämligen här Frodo och Sam klättrade upp för att förgöra Härskarringen i elden på Mt Doom – Domedagsberget.
Sittliften upp mot de övre delarna i Whakapapa Ski Area är tyvärr stängt för dagen när vi kommer upp, men vi hoppas på bra väder i morgon i stället och att det är öppet då. Ställer oss på en fin liten DOC-camp nedanför berget vid den vackra lilla Mangahuia Stream med kallt, klart fjällvatten.

Mangahuia Stream          Varningsskylt vid Mt Ruapehu

Onsdag 29/12
Vaknar till ett strålande väder.  Solen skiner från en klarblå himmel och det verkar bli drygt 25 grader idag. Sitter på en bänk framför husbilen och äter frukost, samtidigt som dagens första fyra fallskärmshoppare singlar ned på andra sidan sjön. Sen åker vi för att boka in oss på en Maoridansvisning med Hangi – typiskt nog hade de haft en kvällen innan och skulle inte ha någon mer på ett tag. Sa det far bli vid ett annat tillfalle.

Spenderade några sköna timmar på en badanläggning med varma sköna pooler och vattenrutschkanor. Innan vi sen for vidare söderut handlade vi lite i Taupo (ullsockor till Malin, flugspö och fiskekort till pappa). Sen körde vi den vackra vägen ned mot Turangi i södra änden av sjön där den berömda Tongariro River mynnar uti Lake Taupo. Efter middag leker Maria och barnen i en lekpark i närheten av campingen, medan jag plockar fram flugfiskegrejorna och ger mig iväg till älven. Vattnet är grumligt efter gårdagens regn, så det blir inget vidare fiske. Men det är en fantastisk kväll, inramningen runt älven är ”scenic”! Står utvadad med vatten över knäna i ca 30 min i sträck, sen börjar det bli lite kallt. Vadar nämligen i shorts och sandaler och vattnet är kanske 14-15 grader.  Efter några timmar är det för mörkt för att se så då får det bli hemgång.

Huka Falls             Bungyjump over Waitangi River    Maria i rutschkanan

Tisdag 28/12
Skruttväder med regn och blåst, men ändå varmt. Shoppade lite i Rotorua på fm. Åkte söderut mot Lake Taupo. Det är skapligt vindfång i en sådan här bil, kränger och far över hela vägen känns det som. I Taupo besöker vi turistinfon innan vi tar in på camping strax utanför stan, med utsikt över sjön. Går en promenad på kvällen.
Lake Taupo är vida känt för sitt öringfiske, varannan husvagn på campingen har en egen trollingbåt med sig. Floder och strömmar runt sjön är världsberömda. Andra äventyr man kan göra runt sjön är fallskärmshoppning, jetboat, white water rafting, skärmflygning och bungyjump.

Måndag 27/12
I dag har vi lekt grisar och badat gyttjebad. Var i Hells Gate i Waiora, ett område som gör skäl för namnet. Först vandrar vi runt i området och tittar på alla pooler med kokande vatten och lera. Det bubblar, fräser och ryker överallt. Temperaturen i vissa pooler kan bli så hög som 122 grader, pga att vattnet/leran innehåller mineraler som t ex grafit. Det stinker svavelväte! Här finns ett vattenfall med 38-gradigt vatten. Maorierna kokade mat i vissa pooler, det tar ca 2 timmar att koka en hel gris.
Efter rundvandringen får vi göra egna ”wooden carvings”, Marcus gör en Mango Pare (styrka) och Malin fick en Panga (Lojalitet)av pappa.
Lunch intas i husbilen och sen är det dags för Mud Spa. Vi börjar med att bada i lervatten, tar upp lera från botten och smörjer in oss. Efter 20 minuter duschar vi kallt innan det är dags för svavelbad. Där sitter vi i 20-30 minuter i svavelhaltigt vatten. Det svider ganska bra i ögonen efteråt. Iste så konstigt då vattenångan tom fräter på betongen i poolen. Sen har vi hy len som en babyrumpa.

Clayboys                         Mango Pare=Styrka        Vad det stinker!!!

På hemväg till campingen stannar vi på en Outdoor-butik och kollar, men det är väldigt dyrt så det enda vi köper är lite fiskeprylar.
Det är generellt så att allt är mycket dyrare än vad vi förväntat oss innan. Maten är ibland billigare och ibland dyrare, men det går nog på ett ut med den svenska prisnivån. Big Mac-indexet vi kollade innan vi åkte gäller nog bara just Big Mac – och bränsle. Diesel kostar ca 1,34 NZD, ca 7,50 SEK. Bensin kostar typ 10,50 - 11 kr. Campingarna kostar mellan 250 – 350 kr/natt. Vi bor på camping mycket mer än vad vi räknat med, det är inte så lätta att freedom-campa som vi trodde. Hoppas på att ta igen lite på sydön. Sen kostar ju alla aktiviteter väldigt mycket. Mud Spa och inträde idag kostade t ex 215 NZD, Black Labyrinth i Waitomo kostade 115 NZD/pers. Båtutflykten i Bay of Islands kostade ca 1200-1500 kr. Tänkte ev. gå på en Maorishow en kväll med mat, traditionell dans, geyservisning mm och det kostar i så fall 300-350 NZD. Så kulorna rullar…

Juldagen
På förmiddagen återvände vi till Ruakuri Cave där Maria och jag var dagen innan i underjorden. Gjorde en minigrottexpedition med barnen och i pannlampornas sken var det ganska spännande tyckte dom. Sedan gick vi en oerhört vacker skogspromenad, där stigen ibland gick in i naturliga tunnlar i berget och runt stora träd. Älven/strömmen nedanför forsade in och ut genom tunnlar. Liansnår spärrade vägen ibland.

Grottan vi utforskade      Tarzan i lianen!      Fantastisk skog

Stigen genom en tunnel

Sedan fortsatte vi till Rotorua – centrumet för mycket termisk aktivitet på nordön. Det luktar mycket svavelväte här. Malin frågade helt plötsligt ”Mamma – hur gör man disktrasor?”. På något sätt - som vi inte vet hur eller när – har hon känt att det luktar såhär hemma i Norrköping ibland och fått reda på att det beror på att man tillverkar Wettex-dukar, och då luktar det precis så här.
I Rotorua är det i princip öde (det är ju juldagen) förutom i parkerna där folk samlas och har picnic och leker. Återigen hittar vi två jättefina lekparker (de är bra på lekparker här!), den ena i Kuirau Park, där det bubblar och ryker ur hål i marken lite var stans. Den andra lekparken ligger nere vid strandpromenaden och Village Green och där slår vi ihjäl en timme utan problem. Sen åker vi till Ngongotaha strax norr om stan och till Waiteti Trout Stream Holiday Park, som ligger utmed en liten fin öringström. Kan inte låta bli att hyra ett flugspö och ge mig ut. Vid skymningen står jag vid strömmen mellan de fina villorna och har adrenalin upp till hårfästet efter flera missade fiskar. När det är så mörkt att jag knappt kan byta fluga och nästan ger upp lyckas jag äntligen kroka en kilosfisk på en torrfluga. En vacker regnbåge som får följa med hem, jag måste ju visa att jag faktiskt kan få fisk ibland! Lyckan är total!

Pappa lycklig                  Svart svan pa Lake Rotorua

Annandagen
Trots den sena kvällen innan, vaknar jag vid halv sex och minns att campingvärden sa att det är bra fiske vid denna tiden på morgonen. Så jag smyger ut en timme och testar men utan resultat. Det är ganska kyligt här i inlandet på morgnar och kvällar, så efter ett tag tar jag plats i sängvärmen igen.
Dagen spenderas i Rotorua igen, det är Annadagsmarknad i hamnparken med tivoli, behöver jag säga något mer…

    
På em. åker vi upp till The Blue Lake strax utanför stan. Märkligt – sjön är kanske en km i diameter och 417 m djup! Grannsjön Green Lake är ca 4 ggr större men ”bara” 317 m djup. Trodde att vi skulle kunna campa på en DOC-camp här vid Lake Okareka (355m djup) men tji fick vi. Trots att den stod med i boken och att dom tipsat om den på turistbyrån så var den stäng för camping! Snopet! Så det var bara att åka tillbaka till stan igen. Tog in på en KIWI-camp i stället som var riktigt bra, med egna hot mineral pools.

Julafton 24/12 kl. 21.50
Malin har skrikit i smärtor nästan hela natten, så klockan sex på morgonen tog jag med henne och Marcus in till den lilla staden Te Kuiti 1,5 mil här ifrån där närmsta sjukhus ligger. Fick sitta och vänta till 8.30 innan läkaren kom - dubbelsidig öroninflammation. Dessutom har Marcus också tendenser till inflammation i ena örat, så båda har fått utskrivet antibiotika (Marcus väntar vi dock med ett tag). Som sagt - ingen ände på eländet! Under tiden har Maria bokstavligen gått under jorden i Blackwaterrafting-äventyret "Black Labyrinth". Här i trakten finns enorma grottsystem i kullarna med massor av spännande äventyr att genomföra. Efter tre timmar är det avlösning och dags för mig. Lite spak efter natten och morgonen, men man piggnar snart till i det 12-gradiga vattnet. Alla har varsin bilring att flyta på. I taket på grottorna och gångarna glittrar det av tusentals lysmaskar, det är som att ligga och titta upp på en natthimmel - otroligt vackert.
På em har Malin piggnat till ordentligt och leker igen för fullt. Marcus och Maria tar en egen tur och tittar på lysmaskar i en grotta nära campingen. Sen är det dags att klä ”granen”, en liten enbuske vi knyckte i ett snår i närheten av Cape Reinga häromdagen. Pyntet består av snäckskal uppträdda på fiskelina och teckningar av Malin. Räven raskar över isen och andra danser kring granen avverkas innan den lite enklare julmiddagen. Lax, köttbullar, ägg, skinka, prinskorv (typ..) och potatis.  Innan julklappsutdelningen tar vi ett dopp i poolen på campingen, det är ju inte var dag man har midsommar på julafton!  

   
God Jul på er alla där hemma!!!
 
Torsdag 23/12
Jack, Andrew och Annie tig med oss på en rundtur i Auckland. Besökte tre olika gamla vulkaner, numera slocknade och fantastiskt fina utsiktsplatser. Först One Tree Hill (eller No Tree Hill, trädet är nedsågat numera), sedan Mount Eden och efter lunch  Mount Victoria i Devonport. Fantastisk utsikt över Auckland från alla tre. Jack var en utomordentlig guide och vägvisare genom centrala Aucklands virrvarr av vägar.  
Tog farväl av familjen Zhang/Hu (tack för gästfriheten, hoppas vi får bjuda igen om ni kommer till Sverige någon gång).  Satte kurs mot Waitomo Coves, där vi skall utforska grottor och fira jul. Sista biten känns det som att vi är på väg genom "Fylke" i Sagan om ringen, man förväntar sig att Frodo och Sam skall hoppa fram i landsvägskanten när som helst. Nu hoppas vi bara att vi slipper åka till sjukhuset på julafton, Malin verkar ha öroninflammation (ingen ände på eländet!)
 
Onsdag 22/12
Fick kontakt med familjen Zhang/Hu igen. Åkte via Whangarei (åt lunch vid vackra Whangarei Falls)  

till Aucklandsförorten Pakuranga där det bor. Familjen består av Jack, Cathy, Andrew och Annie. De har en otroligt vacker trädgård, full av prunkande växter, fruktträd och fiskdammar. Blev bjudna på en riktig kinesisk middag med sex olika rätter. Fantastiskt gott! Malin kunde inte få nog av "Duck Beijing".
 
Tisdag 21/12
Äntligen bra väder!  Vidare norrut mot Cape Reinga . På vägen stannade vi vid Te Paki, där det finns jättelika sanddyner. Vad gör man på dom? Jo, åker sandboard! Vansinnigt roligt, en riktig adrenalinkick! Barnen åkte pulka. Därefter åkte vi till Cape Reinga, den nordligaste fyren i Nya Zeeland. Här möter Tasmanska Havet och Södra stilla havet på ett skummande rev.

Cape Reinga, haven mots i bakgrunden  

En speciell plats för maorierna. Efter döden påbörjar här själen sin vandring ned till underjorden och hemlandet Hawaki, längs rötterna på ett ensamt  Pohutukawa-träd, som klänger sig fast vid en klippa.
På kvällen tänkte vi campa på en camping i Wapapakauri Beach invid Ninety Mile Beach, men det var så hutlöst dyrt att vi stack iväg och hittade en liten park vid Lake Ngatu där vi freedomcampade.
 
 
Måndag 20/12, Rarawa Beach
Grämer oss lite att vi inte bokade om turen vi gjorde i går, för idag var det lugnare men dimmigt. Bunkrade mat i Paihia innan vi åkte till Waitangi Treaty Grounds. Alltid lite mäktigt och andäktigt att beträda historiska platser som denna. Gick runt på området och tittade bl a på den 35 meter långa Ngatokimatawhaorua, en waka – krigskanot, som byggdes till hundraårsjubileet 1940. Den är gjord av tre jättelika Kauri-stockar, den största tre meter i diameter. Beundrade träsniderierna i Te Whare Runanga, maorierna möteshus samt The Treaty House, det brittiska residenshuset från 1833-34.

Kauritradrot                  Tva WAKAs i Waitangi

Efter lunch i Paihia drog vi vidare norrut vi Kaitaia och hamnade på en DOC –camp (Department of Conservation). De har små enkla naturcampingar lite var stans till en billig penning. Här ligger man skyddad i strand skogen bakom en fantastisk, öde sandstrand. Sanden är som rågsikt, ljust gråvit och väldigt finkornig. Otroligt vacker! Träffade på de första svenskarna på resan (förutom kalmarit-nyazeeländaren på HotWaterBeach), tre tjejer från Södertälje. Ett hollandskt par som ligger här hittade en utmattad liten pingvin på stranden som de försökte hjälpa. Tydligen ganska vanligt att de "strandar" då och då och dör av sjukdomar och annat. Marcus har fått tillbaka den envisa hostan.

  M4 pa Rarawa Beach "ragsiktssand"

18/12 Lördag

Bilåkardag! Lämnade Auckland vid 10-tiden via Auckland Harbour Bridge, stannade i den mysiga byn Warkworth för lunch. Växlande väder, när vi stannade bilen sken solen, en halvtimme senare var det skyfall.

Brände på norrut mot Bay of Islands. Kartläsar-esset Maria har lyckats snoka rätt på den lilla pärlan Falls Motell vid Haruru Falls, utanför Paihia. Camping vid en tidvattenlagun och med Haruru Falls 200 m bort. Haruru betyder ”stort ljud” på maori. Lyckas få en fin kväll med uppehåll och middag framför vattenfallet. 

Här i närheten ligger också Waitangi, känt för The Waitangi Treaty, fördraget som undertecknades mellan maorierna och britterna 1840 och formellt skapade nationen Nya Zeeland.

Området vid Bay of Islands - ett populärt turistmål om kiwin själv får välja - är känt för sina vackra öar, vattensporter, fiske och sitt subtropiska klimat och soliga väder…. men inte just nu! Nu är det någon som glömt fläkten på och lämnat kranen öppen. Det känns som om det kommit en normal svensk månadsnederbörd på två dagar här. Men här har det varit torka i två månader så alla är glada för regnet.

   Haruru Falls +         Fjärde ljuset tänt i ministaken

  en lokal kall en

19/12 söndag

Fjärde advent firades kort vid frukostbordet innan en buss plockade upp oss för dagen stora inbokade äventyr - The Cream trip. Det är en båtrundtur i skärgården inklusive delfinskådning. Ursprungligen en slags ”mjölkbilsrunda” runt öarna men nu helt för nöjes skull.

I efterhand var det kanske inte värt pengarna men vi kommer väl att skratta åt det om ett tag. Vädret var milt sagt fördjävligt. 20 knops vind, hällregn mellan skurarna och 3-4 m höga vågor. Katamaranen Tangaroa III krängde rätt skapligt på väg ut mot ”Hole in the Rock” (döpte om den biten av turen till ”Hell of a rock”, ni som var med på Byxelkroken 2010 har en skaplig jämförelse där). Marcus blev sjösjuk, Malin var dock totalt opåverkad och satt med sin pysselbok i godan ro.

Innanför öarna var det dock lugnare, och rätt var det var fick Magnus som första man ombord se en flock flasknosdelfiner på väg mot oss. Dom stannade och lekte med oss ett tag.

  I flykten...                       Var är Magnus

Vi vuxna som betalat för att få simma med dem fick efter ett tag byta om och hoppa ned på the boom net, men då hann de försvinna så det var lite snopet! Men vi fick i alla fall åka lite i nätet och det var kul!

Nu sitter vi i husbilen med kupevärmaren på för att torka regnvåta kläder, men vi har det ganska bra ändå. Barnen är tillfrisknade (lite hosta och snor räknas inte) och det är i alla fall varmt ute, även om det är blött.

16/12

Regn, regn, regn. Nästan hela dagen. Malin har haft en kruppnatt igen. Testade de NZ ska tvättmaskinerna på morgonen och det blev inte rent med bara kallvatten...

Allt detta gjorde att vi var lite sena ned till Hot Water Beach, det regnade också så vi blev inte långvariga där. Gjorde sen en kort avstickare upp till Cooks beach, där James Cook landsteg den 5 november 1769 och satte Union Jack på NZ för första gången. Tog det lugnt, Malin sov mycket, hon är jättehängig. Fiskade i inloppet till hamnen utan resultat (har köpt ett billigt spö). Snackade med en Kiwi som lagt ut långrev precis, han sa att det gick att få bra med fisk just där. När han återvände hem stannade han och gav oss en stor filebit av en Red Snapper. Den blev fin kvällsmat tillsammans med en rotfruktslåda av morötter, potatis och sötpotatis.

Tänkte ett tag freedomcampa på utkiksklippan över Mercury  Bay, men då vi hade bilen full av blöt tvätt tog vi oss tillbaka till Hahei  i stället. Filmkväll i regnet och blåsten, tittade på E.T

Båtrace på Waterworks  Kauri-träd            Det ät inte så varmt som det ser ut

17/12

Malin har hög feber, så vi skall åka till en läkare i Tairua.

Först var vi åter nere på Hotwater Beach. Massor med folk som till synes bara står där eller gräver i sanden. Grejen är att det i vattenlinjen väller upp hetvatten lite här och där. Ibland så varmt att man inte kan stå där. Tillsammans med det svala havsvattnet blir det en lagom mix. Då gräver man en liten egen pool i sanden. Detta kan man bara göra två gånger per dygn, vid lågvatten.

Lunch intogs och mat bunkrades i den mysiga lilla byn Tairua innan vi skulle träffa läkaren. Misstänkt halsfluss så nu har Malin fått en omgång penicillin, hoppas att det skall ta skruv. Vi börjar kunna det där med sjukvård utomlands nu, har testat den nu på barnen i Frankrike, England och nu NZ.

Tog sen ett långt bilpass (allt över en timme känns långt på dessa vägar, ibland känns det som om de inte upptäckt finessen med raksträckor i det här landet) tillbaka till Auckland via Thames.  När vi väl kom på landets enda motorväg söder om Auckland dröjde det inte läge förrän det var kö i alla tre filer. Tänkte egentligen ta oss igenom stan och norrut, men vi svängde av och sitter nu på en camping mitt inne i Aucklandsförorten Avondale.  Tar oss vidare norrut i morgon.

Marcus gräver efter varmvatten      Cooks beach

Onsdag morgon den 15/12 Malin har haft en riktigt kruppnatt men efter en film och en ljudbok och lite av Lasses specialmedicin sover hon nu gott. Vi får hoppas att vi betat av julens sjukdomar snart. Fördelen med att de är sjuka nu är att vi slipper fundera på vabb och vems tur det är. Både Marcus och Malin har dessutom varit ganska pigga så vi får tvinga dem att hålla sig lugna. Igår vaknade vi av duggregn som senare under förmiddagen övergick i ösregn. Det regnar 1400 mm per år i de här områdena alltså 3 gånger mer än i Sverige så Magnus och jag måste nog passa på att se hur de löst dagvattenavrinningen. Jag började morgonen med att springa på stranden, helt själv till ljudet av vågorna som slog mot stranden. Det gick riktigt bra trots regnet. Vi har nu åkt ut till halvön Coromandel som ligger sydost om Auckland. Här ska det finnas fina stränder och häftiga vandringsleder. Dessutom finns det gott om slingriga vägar. Vägräcken verkar inte vara uppfunna här så ofta har man stora stup på ena sidan av vägen, och när vägen känns som kurvigast och smalast kommer det en varningsskylt för avsmalnande väg eller extra slingrig väg. Tala om äkta berg- och dalbanor. Igår passade vi på att shoppa loss på ett stort shoppingcenter. vi köpte några små julklappar till barnen, lite smått och gott till husbilen och en massa god mat. Lammköttet kostade 30-40 kr kilot, gissa om vi kommer att njuta. VI köpte även stora grönmusslor som Magnus tillagade som förrätt. Det finns gott om lekplatser i alla samhällen. Igår hittade vi en som låg precis vid havet och var uppbyggd som ett piratskepp, gissa om barnen uppskattade det. Vid pennan: Maria

Harlig sand tycker marcus    Pappa badar                   Vart lilla krypin i husbilen

NZ julgran, blommar    Fish'n'chips pa Hoki        Middag i CoromandelTown

bara kring jul                                               

        under en palm

NZ mussels - stora och grona

Så, nu kommer det lite bilder till föregående inlägg

Mån 13/12, kl. 12.20

Nu är vi här - äntligen!!!

Känns fortfarande lite konstigt och absurt på något sätt att veta att vi är på andra sidan jorden mot normalt. Här är det som en vanlig svensk sommar – ca 25 grader, lite fuktigare i luften. Solen är dock väldigt intensiv, det behövs hög solskyddsfaktor, även för mig som normalt sett inte behöver ha så mycket.  Vi är lite trötta och slitna men konstigt vore väl annat!

Vi flög ut från Singapore över Indonesien, Timorsjön och in över Australien i nordväst vid Darwin. Då var det ett mäktigt åskväder strax under oss, blixtarna lyste upp i den mörka natten. Ett fantastiskt skådespel! Korsade Australien och ut i Tasmanska havet vid Sydney ungefär.

Vi anlände något försenade från Singapore (försenade 1½                            timme pga att det förstaplanet hade något elfel). Marcus var dock väldigt hängig och trött, hade inte sovit mycket på natten.

På husbilsuthyrningen strulade det lite ett tag innan vi lyckats övertyga dom om att vi verkligen betalat för ALLT redan, dvs självriskreducering, campingutrustning mm. Men det löste sig. Ungarna var trötta och griniga – inte så konstigt… Marcus hade 38,6 graders feber.

Bunkrade käk på först bästa affär innan vi for mot Orere Point. Väldigt ovant att köra på vänster sida och ffa att växla med vänster arm. Fick nästan kramp i nacken efter bara 5 mil.

Nu är vi i Orere Point vid den stora viken Firth of Thames. Coromadelhalvön ligger utanför oss i öster.

Har sovit vår första natt i husbilen och det har gått bra. Malin har precis badat i den lilla strömmen som rinner förbi campingen, jag sitter på stranden och skriver. Marcus får nöja sig med att plaska lite i kanten. Malin och jag var nere på stranden på fm och gick. Plockade snäckor och tittade på vågorna. Det är ca 18-20 grader i vattnet.

Naturen är verkligen omväxlande och otroligt artrik, det vimlar av fåglar och olika sorters träd, det blommar överallt. Vackert är en ett underdrivet uttryck.

Nu skall vi luncha och sen ta det lugnt i em. I morgon far vi vidare ut mot Coromandel i stället för att åka norrut som planen var tidigare. Tar några dagar runt där och sedan tillbaka till Auckland nästa helg!

/Magnus

PS! HAr ingen mobiltäckning just nu så därför har vi inte ringt hem till någon än.

HAr problem med att ladda upp bilder också tyvärr, men jag jobbar på det.