Måndag 10 januari
Vår tid på nordön är slut, dags att ta färjan till Picton. Vädret  är strålande, vinden har avtagit och solen strålar från en klarblå himmel. I diset i fjärran ser vi de snötäckta bergen på sydön torna upp sig. Överfarten tar ca 3 timmar (92 km), ser en albatross majestätiskt glidflyga över de långa dyningarna.

På väg in mot Picton    Cooks Strait                   Sydöns snöklädda toppar

Sydön är mycket torrare och ”gulare”, frodigheten från nordön saknas just här. En del tallskogar, annars gulnande gräsklädda kullar. Dalgångarna på vägen ned mot Blenheim är dock fyllda av vingårdar, rankorna står i snörräta, ändlösa rader på fälten. Vi stannar på vingården Mount Riley söder  om Blenheim och provar oss igenom deras sortiment.

Vinstockar i rader          Vinprovning

Färden går vidare mot Kaikoura, där vi skall skåda valar (förhoppningsvis). Vägen är mycket vacker, med det turkosa havet, de askgrå stränderna, bergen i det fjärran soldiset och som grädde på moset snöklädda toppar i inlandet. Stannar för en bensträckare på en strand bestående av gråsvart akvariegrus, sand och släta pebbles-stenar. Spelar varpa en stund med stenarna.

  Pebble Beach

Sen tar vi in på en liten ”crayfishcamping" - Waipapa - precis vid havet. I det närbelägna vattenfallet Ohau brukar ungarna till den nya zeeländska pälssälen vandra upp på vintern och leka i vattenfallet. Fick se en videosnutt på det hemma hos Sarah och det ser helt otroligt ut. En massa sälar som hoppar och plaskar i poolen nedanför fallet, bara för skoj skull. Nu ser man bara enstaka sälar på stranden. Den första vi ser är dock död. Men sen får vi se en som precis tar sig upp på land för att vila. Vi går närmare, men den bryr sig inte om oss. Till slut står vi fem meter ifrån den och den tittar knappt åt oss! Snacka om close encounter!

Slö säl                            Vassa klippor

Söndag 9 januari
Maria gör om min kvällspromenad men med joggingskorna på. Sen åker vi till Upper Hut och går på H2O Xtreme, ett badhus med roliga vattenrutschkanor, vågmaskiner mm. Fish´n´chips till lunch och sen lekar i en lekpark i Lower Hut, barnen åker modelljärnväg.

 DOC-campen i Rivendell    Modelljärnväg

Tillbaka hemma hos Sarah väntar en barbecue, Sarah har bjudit in vänner och grannar och vi får en trevlig kväll med dom. Barnen avslutar med vattenballongkrig.

Lördag 8 januari
Efter frukost åker vi upp till Waikanae, ca 45 min norr om Wellington och badar i floden Reikorangi. Det är ganska kyligt så vi blir inte långvariga. Stannar dock över lunch, pappa lagar pannkakor till 9 personer. Därefter tar vi farväl av Tengvallarna för ett tag. Vi skall åka upp till Kaitoke Regional Park och Pakuratahi Forks, i närheten av Upper Hutt. Namnen kanske inte säger så mycket men om jag säger Rivendell/Vattnadal kanske det går upp en lampa för flera. Det var här man byggde upp alvernas rike i Sagan om Ringen. Ute i Pukuratahi Rivers flodbädd byggde man upp kulisserna, mycket varsamt blad stenar och träd. Tre månader tog det.

Rivendell               Över floden          Upp mot djungelns tak

 
 Platsen är magiskt vacker! Vi vandrar ett stycke utmed flodbädden, vattennivån är låg. Vi får vada på några ställen innan vi kan ta oss upp på andra sidan. Går upp på en stig som leder över en hängbro över floden. Där tar en naturstig med infoskyltar vid, en lagom familjepromenad genom djungeln. Tittar på gigantiska träd, lianer, parasitträd och epifyter. Barnen tycker att det är spännande.
Ställer upp oss på den stora DOC-campen en km uppströms, här är mycket folk. Intressant att se kiwina på lördagspicnic, massor med grejor, gasgrillar, bord, stolar mm mm med sig. När de åker lämnar en del sitt avfall snyggt och prydligt i en hög efter sig i stället för att ta med skiten hem igen. Här finns inga soptunnor heller vilket är lite märkligt.
På kvällen går jag ensam stigen utmed floden och ravinen upp till Rivendell igen, vadar sen tillbaka i floden upp till campingplatsen. En riktigt häftig upplevelse.

Fredag 7 januari
Tog en fm-promenad med Ollie till en park i närheten. Barnen byggde fördämningar och lekte med lövbåtar i en bäck. På em åkte vi ned till stan igen och gick på Te Papa – museet. En enorm byggnad. Pga risken för jordbävning (det sker faktiskt en i veckan här, även om de är små) så vilar hela byggnaden på stora gummiklossar med bly-kärna, som skall fungera som vibrationsdämpare. Inne i museet finns det en massa utställningar, t ex om djuren i landet (häftigast är nog jättebläckfisken på 500 kg som ligger i ett formalinbad och blåvalsskelettet), om jordbävningar och jordskorpan (man får uppleva ett grad 5-skalv), maorikulturen har givetvis en egen avdelning, samt ett om greenstone, den gröna stenen man gör smycken av. Med mera, med mera, vi tillbringar utan svårighet tre timmar här. Hemma igen går Marcus, Hugo och jag iväg och spelar cricket, Marcus tycker att det är jättekul. Undrar just om mitt gamla slagträ finns kvar hemma i garaget på Torsö eller inte? Kvällen avslutas med grillmiddag och kurragömma-lek för barnen.

Flygfoto att gå på           Blåvalshjärta                  "uppstoppad" Jättebläckfisk

Te Papa                          Wellingtons hamn i blåsväder

Torsdag 6 januari
I dag skall vi till Wellington. Hade satt upp som mål att komma iväg tidigt – kl 9 – men det missade vi med en kvart. Sak samma, vi kom iväg i alla fall och passerade ganska snart Levin, där Marcus fick syn på en jättefin lekpark utmed vägen som vi INTE stannade vid och han blev så tjurig för det, så vi fick stanna lite senare och muta med glass.
Det är en intressant sak vi iakttagit här, och det är att alla stora huvudvägar går igenom samhällena och städerna, precis som det var i Sverige innan vi började bygga bort alla genomfarter och skapa förbifarter för 20-talet år sedan. Man har sin ”main streets” där alla affärer ligger och all trafik går utmed.  Dessutom finns det väldigt få städer och samhällen utmed kusten, där det finns uteserveringar och affärer utmed stränderna. Enda ställena vi sett hittills var i Paihia och i Taupo. I båda fallen går det dock en State Highway (läs Storgatan) mellan stranden och uteserveringarna.
Nåväl, vi kommer fram till Wellington vid 11-tiden som planerat i alla fall och åker direkt hem till Sarah, Isabella och Hugo Tengvall – Marcus och Malins sysslingar - i förorten Ngaio.  Pudeln Ollie och katten Simba hör också till familjen. Det har börjat mulna blåsa upp en del men vi åker ändå ned till centrum efter lunch och cyklar fyrhjulig tandemcykel på strandpromenaderna/kajerna. Wellington är en ganska utspridd stad med ca 500 000 inv. Den klänger sig fast på en förkastningsspricka med ganska mycket branta sluttningar och många bergstoppar. Centrum är väldigt modern med många höga byggnader i glas och betong, där ibland Nya Zeelands nationalmuseum ”Te Papa – our place”.  Självklar finns det en massa fina lekparker och vi besöker några innan vi åker hem. På kvällen kommer en avSarahs systrar med familj förbi och hälsar på. Vi kör en enkel middag i form av hämtpizza i magnumformat, till allas belåtenhet. Marcus och framför allt Malin är så glada över sina nya vänner. Malin blir så ompysslad av Isabella så och det trivs hon väldigt bra med. Marcus är förstås mest belåten med att det finns en gullig hund som han blivit kompis med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Rubriken gäller verkligen. I denna staden gillar man segling och båtar i allmänhet. Nere i hamnområdet Wynyard Quarter och Viaduct Harbour vimlar det av båtar i alla storlekar och former. En riktig bjässe, en tvåmastad segelbåt på...

              I söndags återvände vi till Auckland. Pohutukawaträden blommar nu förfullt lagom till jul, man förstår varför de har den som julsymbol här. Utmed vägarna ser man hela häckar med blommande Hortensia i många olika färger. I Auckl...

      Efter en regnig förmiddag i bilen (via besök på en kiwiodling) har vi hamnat i Raglan, ett lojt litet surfarställe på västkusten. Stränderna är gråsvarta av lavasand. Efter fish'n'chips-lunch gick vi en långpromenad på stranden och lekte L...

          Igår åkte vi mot Waitomo i hällregn. Oron var stor att vårt bokade grottäventyr "5-i-ett" skulle ställas in pga för höga flöden men turen var med oss och istället fick vi en rejäl 3 timmars körare med höga flöden.   Barnen och ja...

            Hejhej hallå! I går åkte vi upp i bergen till nordöns högsta berg, den aktiva vulkanen Mt Ruapehu (2797 möh). Tyvärr hade inte liftarna i skidsystemet öppnat för sommarsäsongen än så vi kunde inte åka upp till restaurangen p...