Tisdag 25 januari
Börjar dagen med en liten expedition i dalgången. 15 min promenad från campen finns det några grottor inne i djungeln. Utmed stigen hittar vi på ett ställe ett 10-tal olika ormbunksarter, från den stora trädvarianten Silver Fern till små markväxande varianter.

Malin bland ormbunkarna   Tarzan!!!               Lite kelp som drivit iland

Sen bär det av till de märkliga Mouraki-boulders. På en sandstrand ligger det ett 50-tal stora klotrunda stenblock, upp till ett par meter i diameter. De bildades på havsbotten för många miljoner år sedan på ungefär samma sätt som pärlor bildas i musslor. Kalkstensavlagringar runt en hård kärna. En del har spruckit upp som kläckta ägg. Väldigt märkligt!

Drar sedan vidare till Oamaru, en stad känd för sina många gamla bevarade byggnader i viktoriansk stil. Allt ifrån kyrkan, rådhus och bankbyggnader till ull- och spannmålslagren är byggda på samma fina sätt i del lättbearbetade, benvita Oamaru-kalkstenen.

   Gammalt hotell i Oamaru

Måndag 24 januari
Fint väder, vinden har lugnat ned sig så idag blev det en förmiddagsrunda på golfbanan. En bedagad gamma skönhet som sett bättre dagar med den är helt ok. Resultatet däremot inget att skriva hem om. Under tiden har MAria och barnen slagit ihjäl tiden på diverse lekplatser och på beachen.

 St. Kilda Beach i Dunedin   Lawyers Head                 Cadburys

Eftermiddagen går i brunt och sött - Cadburys Chokladfabrik! Vi går på fabriksrundtur och får veta att man dagligen hanterar bl a 200 000 liter (!) mjölk. Är man med på noterna och svarar rätt på guidens frågor får man chokladbitar som belöning, så på slutet har man en liten påse med smakprover. Då får vi även se ett chokladvattenfall. Ett ton flytande choklad som faller 13 m ned i en stor tratt - bara för skoj skull. Vi får även smaka på flytande choklad - sött och gott.
Efter en kort rundvandring inne i centrala Dunedin runt The Octagon beger vi oss en timme norr ut. Maria har återigen snokat rätt på en liten DOC-camp vid Trotters Gorge. En liten gräsplätt vid en ström inklämp mellan häftiga kalkstensberg. Väldigt fint.

Söndag 23 januari
Tänkte gå upp tidigt idag och spela Chisholm Park GC som ligger granne med campingen, men regnet och blåsten håller mig kvar i kojen i stället. Tar sovmorgon allihop innan vi beger oss ut till The Westpac Aquarium, en marin forskningsstation på Otago Peninsula där vi får bekanta oss med livet under ytan. Efter lunch åker vi ut till Taiaroa Head, där det finns en koloni kungsalbatrosser och Royal Albatross Center, där det går guidade visningar till kolonin samt finns utställningar om dessa majestätiska fåglar. En Fiskmås bredvid en Albatross är som att jämföra en liten Cessna med en Jumbojet. Måsarna har stora problem att hålla sig uppe i vinden, albatrosserna bara glider omkring på sina långa, smala vingar till synes obehindrat.

 Aquariummet                   Albatross over Taiaroa Head

Ung pingvin          Guogda pingviner

Efter detta besöker vi ett privat center där man jobbar för att bevara den gulögda pingvinen, som häckar på stränderna här. Det finns bara omkring 5000 kvar av denna skygga art tror man. Vi får gå ned i gångar likt skyttegravar som grävts i sanddynerna bakom stranden, och i från små gömslen ser vi flera ungar, ca 12 v gamla. Dessa pingviner är mycket skygga så vi måste vara väldigt tysta och försiktiga.
Efter kvällsmaten tar vi en kort sväng ned på stranden St Kilda Beach nedanför campingen. Sanden är silkeslen kvartssand men den kalla vinden och det kalla vattnet inbjuder inte till bad ikväll.

Lördag 22 januari
Transportdag, skall ta oss ca 30 mil sydost mot Dunedin. På vägen stannade vi i sen lilla staden Gore (ligger innan Clinton faktiskt, därikring bara Bush). I Gore var vi på ett museum om hembränning, eller Hokonui Moonshine som det hette här. De hade även en massa gamla fiskegrejor på museet, det var intressant att kolla på.

Pistsalarnas sommarviste    Typisk "Storgata", i Clinton

  Bildtext erfordras ej... 

 
Vid kusten var det blåsigt värre, frisk NO vind. Stora dyningar rullar in från Stilla Havet. Vid Black Point hittar vi vart pistsälarna (= snowboardåkarna) håller till på sommaren. De flockas i kolonier på södra halvklotet i dyningarna, liggandes på stora vita brädor.
På campinglekplatsen i Dunedin hör Marcus plötsligt ett bekant tungomål - svenska barn.  Det är fam. Larsson från Borås. Första svenska barnfamiljen vi träffar på på sex veckor! Barnen leker hela kvällen till kl 11, vi vuxna sitter och pratar resmål mm och har det trevligt värre.